Ja, det är längesedan jag skrev om de kära hönorna. Dagarna har blivit allt kortare och hönsen får gå inne i gården om dagarna. De får extrabelysning en liten stund varje dag men inte allt för länge eftersom jag inte vill att de ska lägga ägg hela vintern. Det vore väl förvisso bra för matlagningens skull men jag vill att våra höns ska få ha en så naturlig äggproduktion som möjligt. Hur som helst så brukar det ändå bli lite ägg lagda då och då, vare sig det finns lampa eller ej i vårt hönshus. Första året vi hade hönsen började de lägga ägg ett par dagar innan julafton, då utan extrabelysning.
En av våra unghönor tog höken för några veckor sedan men sedan dess har skocken fått vara ifred. Varje år har vi blivit av med en eller två hönor till höken och det är alltid unghönsen som får sätta livet till. De gamla i gården vet väl att hålla sig nära tuppen och ger sig inte ut på några avstickare direkt. Unghönsen däremot...
![]()
På senaste tiden har jag märkt något fascinerande med högsta hönset. Jag kan ju inte längre hålla reda på vilken som är vilken av alla hönorna och jag har inte lyckats att märka dem än men jag tror att det är hönan som jag tidigare kallade för Ullis som här högsta hönan. Förra året la hon skinnägg under en lång period och nu lägger hon inga ägg alls, fast hon ligger i redet nästan varje dag och skrockar ilsket om där ligger en annan höna när hon vill lägga sig. Ett fasligt väsen gör hon också när hon har "värpt" klart och hon kacklar och gör sig besvär för att väcka tuppens intresse. Och uppmärksamhet får hon... kal är hon i nacken och ovanför stjärten när tuppen hoppar upp på henne och sätter näbben i hennes nacke och klorna på hennes rygg. Det är mycket man måste stå ut med för att vara högsta hönset.
Nu till min fascinerande upptäckt. Ullis kam och slör har börjat att anta en vinröd ton, precis som tupparna. Annars har alla hönorna svarta kammar och slör som på bilden ovan.
Kanske är det här ett vanligt fenomen och en transformation som alla hönorna kommer att genomgå med åldern men än så länge vill jag tro att det beror på Ullis höga placering i rangordningen. Kanske har jag fel - någon annan som vet eller har en aning?
Med min putslustiga rubrik är jag ändå inte helt ute och reser. Det finns faktiskt hönor som börjar att bete sig som tuppar på så vis att de börjar att gala. Kanske är det här vanligast i flockar där det inte finns någon tupp? Min syster hade dock en hedemorahöna som gol i kapp med deras tupp. Nog är det befogat i vissa fall att kalla dem för hen ;-)
Godnatt!
Anna![]()
En av våra unghönor tog höken för några veckor sedan men sedan dess har skocken fått vara ifred. Varje år har vi blivit av med en eller två hönor till höken och det är alltid unghönsen som får sätta livet till. De gamla i gården vet väl att hålla sig nära tuppen och ger sig inte ut på några avstickare direkt. Unghönsen däremot...
Unghönsens kammar är mindre och mycket flikigare än de äldre hönorna vilket gör att jag kan se skillnad på vilka som är unga och vilka som är gamla. Annars... ingen aning. Ringmärkning på årskullarna är ett sätt att underlätta att veta hur gamla hönorna är.
På senaste tiden har jag märkt något fascinerande med högsta hönset. Jag kan ju inte längre hålla reda på vilken som är vilken av alla hönorna och jag har inte lyckats att märka dem än men jag tror att det är hönan som jag tidigare kallade för Ullis som här högsta hönan. Förra året la hon skinnägg under en lång period och nu lägger hon inga ägg alls, fast hon ligger i redet nästan varje dag och skrockar ilsket om där ligger en annan höna när hon vill lägga sig. Ett fasligt väsen gör hon också när hon har "värpt" klart och hon kacklar och gör sig besvär för att väcka tuppens intresse. Och uppmärksamhet får hon... kal är hon i nacken och ovanför stjärten när tuppen hoppar upp på henne och sätter näbben i hennes nacke och klorna på hennes rygg. Det är mycket man måste stå ut med för att vara högsta hönset.
Nu till min fascinerande upptäckt. Ullis kam och slör har börjat att anta en vinröd ton, precis som tupparna. Annars har alla hönorna svarta kammar och slör som på bilden ovan.
Kanske är det här ett vanligt fenomen och en transformation som alla hönorna kommer att genomgå med åldern men än så länge vill jag tro att det beror på Ullis höga placering i rangordningen. Kanske har jag fel - någon annan som vet eller har en aning?
Med min putslustiga rubrik är jag ändå inte helt ute och reser. Det finns faktiskt hönor som börjar att bete sig som tuppar på så vis att de börjar att gala. Kanske är det här vanligast i flockar där det inte finns någon tupp? Min syster hade dock en hedemorahöna som gol i kapp med deras tupp. Nog är det befogat i vissa fall att kalla dem för hen ;-)
Godnatt!
Anna
