För att inte göra ett plågsamt långt inlägg fick det bli en uppdelning på två av utvalda delar av årets händelser. Om du vill börja med att läsa förra inlägget kan du göra det här.
Här kommer fortsättningen....
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
![]()
Efter att ha våndats vridit och vänt och försökt tänka mig fram till olika lösningar var det till slut dags att agera. I september lämnade jag in min ansökan till Enköpings Yrkeshögskola - Mälardalens Trädgårdsmästarutbildning. I början av december damp ett positivt antagningsbesked ned och i februari börjar jag min nya resa. Spännande minst sagt.
Jag hoppas att jag ska ha tid att skriva om min resa på bloggen och att ni vill följa med mig när det beger sig. Nog med återblick. Nu är det dags att blicka... framåt!
Ha det gott!
önskar
Anna
Här kommer fortsättningen....
Jordkvarnen
Inspirerad av en sann täckodlare som har florerat flitigt i olika tidskrifter senaste tiden, nämligen Börje Remstam, lyckades jag hitta en likadan skapelse som Börje har i sitt jordmakeri. En minst sagt antik jordkvarn. I april satte sig större delar av familjen i bilen och gav sig iväg till Falun för att ta hem schabraket. Jag har ännu inte dragit igång skönheten men hoppas att det ska bli av under 2013.
Bina
Under våren gick A på bikurs och hushållets första kupa införskaffades. Först var A bestämd med att det bara skulle vara en kupa, trots att risken finns att samhället inte klarar vintern. Men, så gjorde vi en utflykt till Börje Remstams trädgård en dag när det var öppet för besök....
När vi kom till Börje var det inte fler där än vi så vi fick honom för oss själva. Efter ett tag blev A uppmärksam på att det fanns två bisamhällen i trädgården och Börje berättade att han tänkte lägga av med biodlingen. Förutom att vi, under vårt besök, fick bevittna ett samhälle svärma gick vi därifrån med ett erbjudande om att få köpa ett av hans samhällen. Några veckor senare transporterades samhället till oss på Lill-Hasta och A fick också köpa Börjes fina utrustning med omrörare och avtäckningsbord.
I slutet av sommaren slungades vi för första gången och trots att vi har hört att det var ett dåligt honungsår fick vi på en slungning ihop 70 kg.Ringblommorna...
som så vackert stolsterade tillsammans med luktärt och malva skördades efterhand och under hösten har jag provat mig på att göra ringblomssalva. Riktigt roligt var det och något jag kanske kan fördjupa mig mer framöver när jag inte behöver bära på mammiga små pojkar.
Hönsen
Hönsen har envisats med att lägga ägg både här och där ute men jag har lyckats att hitta deras gömslen varje gång. Kanske för att tuppen så högljutt visar hönorna lämpliga platser att lägga äggen på.
Att hämta ägg ute kan man leva med, värre är det när det blir oreda i hierarkin i hönsgården. Fina Axl som länge var alfatupp åkte på rejält med stryk strax innan midsommar och blev nedpetad från tronen. På midsommarafton fick jag ta det tråkiga beslutet att skicka Axl vidare till de sälla jaktmarkerna. I sin frustration över att inte längre vara den mest dominanta herren i hönsgården gav han sig på kycklingarna - ett beteende som inte kan tolereras.
Innan vi lät yxan vina visade Axl upp en del sociala tendenser fast tupp på fikabordet är kanske inte alltid vad man önskar sig. Ett tag hade vi ett stort antal ungtuppar och Axl utvecklade "spoilers"... halsfjädrarna lockade sig. Inte så snyggt i mitt tycke men enligt hönsexpertis visar det att det är "fart i tuppen"
Allra finaste Axl.
Loppis hos grannen
Det blev ju en del frösådder och när grannen hade loppis samlade jag ihop en del av mina sådder till försäljning. Riktigt roligt och mersmak gav det.
Äppelmust
A gav sig till att bygga en äppelrivare och det var med stor spänning vi satte igång den för att se hur resultatet skulle bli. Över förväntan! De rivna äpplena lades i duk och pressades i den fina gamla äppelpressen vi hade fått till låns.
Flera har hört av sig och vill veta mer om äppelrivaren. Jag lovar, i god tid inför nästa äppelsäsong ska jag berätta mer om bygget och visa fler bilder.
När knoppar brister...
Jo, nog gör det ont. När jag kom tillbaka till mitt jobb efter min senaste föräldraledighet så kände jag att jag behövde göra något åt min livssituation. Jag har ett kreativt och i mångt stimulerande yrke men det är ändå något i mig som har gnagt och en längtan efter något annat har gjort sig allt starkare. Ofta jobbar jag sex dagar i veckan och pendlar till och från Stockholm. Det blir inte mycket tid över för familjen....
Vart jag än vände mig så såg jag tecken som ledde mig i en viss rikting. Ett sådant tecken var när jag snubblade över Maria Österåkers text Att Våga. Mer om det kan du läsa i ett inlägg här.
Vart jag än vände mig så såg jag tecken som ledde mig i en viss rikting. Ett sådant tecken var när jag snubblade över Maria Österåkers text Att Våga. Mer om det kan du läsa i ett inlägg här.
Efter att ha våndats vridit och vänt och försökt tänka mig fram till olika lösningar var det till slut dags att agera. I september lämnade jag in min ansökan till Enköpings Yrkeshögskola - Mälardalens Trädgårdsmästarutbildning. I början av december damp ett positivt antagningsbesked ned och i februari börjar jag min nya resa. Spännande minst sagt.
Jag hoppas att jag ska ha tid att skriva om min resa på bloggen och att ni vill följa med mig när det beger sig. Nog med återblick. Nu är det dags att blicka... framåt!
Ha det gott!
önskar
Anna