De kära hönsen trotsar snön och tillbringar mer tid ute igen än vad de gjort den senaste tiden. Tre av fyra ungtuppar lyckades vi bli av med i höstas och jag vill behålla den sista unga så länge det är möjligt. Duvhöken gjorde flitiga besök förra året och att stå utan tupp vill jag inte. Emil håller dock yngligen på avstånd från hönsen och han får mest hålla till på sittpinnarna. Blir det slagsmål till våren när de är utsläppta får jag försöka att bli av med ynglingen...
Ett okärt besvär som måste tas itu med snarast är den muskoloni som har etablerat sig i hönshuset. Där har de dessvärre fri tillgång till värme och mat. När jag kikar förbi om kvällarna, öppnar dörren och lyser in med mobil eller ficklampa rasslar det till på golvet. Inte roligt!
Min bror som är kock berättade en mardrömshistoria om ett ställe där han jobbat och mössen lyckats etablera sig då en dörr till soprummet inte hållits ordentligt stängd. 76 möss tog de på bara några dagar. Sedan tunnades det ut för att slutligen upphöra. Killen från anticimex sa att det enda var att envist fånga dem en efter en, annars hinner de föröka sig i snabb takt. Usch usch usch. Härom morgonen när jag skulle ge hönsen var mat var en höna i full färd med att hacka på en stackars mus som hon fått tag på. Nej, mer vill ni nog inte veta...
Min bror som är kock berättade en mardrömshistoria om ett ställe där han jobbat och mössen lyckats etablera sig då en dörr till soprummet inte hållits ordentligt stängd. 76 möss tog de på bara några dagar. Sedan tunnades det ut för att slutligen upphöra. Killen från anticimex sa att det enda var att envist fånga dem en efter en, annars hinner de föröka sig i snabb takt. Usch usch usch. Härom morgonen när jag skulle ge hönsen var mat var en höna i full färd med att hacka på en stackars mus som hon fått tag på. Nej, mer vill ni nog inte veta...
Musliga hälsningar på er.
Anna